Att skriva tar tid.
Tid du inte har. Tid du använder till något annat. Tid som inte är din. Tid du inte använder. Tid du använder men du vet inte till vad. Tid som äts upp av livet (det omtalade och förkastliga ekorrhjulet). Tid som äts upp av barnen (rätt vanligt faktiskt). Tid som äts upp av partnern (kanske ännu vanligare).
Så vad kan du göra för att få tid att bestämma över. Lite som Bodil Jönsson säger i ”Tio tankar om tid”:
Den personliga tiden däremot, den är din. Både när det gäller hur du hanterar den och hur du upplever den i dina tankar och med dina känslor
Bodil Jönsson ”Tio tankar om tid”
Alltså är upplevelsen av tid viktigare än tiden. Och det stämmer, det enda du kan göra är att förhålla dig till tiden utifrån att den är en konstant.
För visst är det skönt att det alltid går 24 timmar på ett dygn. Helt konstant, orubblig, ingen idé att förhandla med den, tveklöst tjurig och den går alltid åt ett håll. Framåt mot nästa sekund, minut och timme. En fullständigt bergfast konstant att komma överens med. Men jag har kommit på att jag kan lura den-jag kan faktiskt stjäla tid från tiden. Det ni!
Jag skriver på stulen tid och tillsammans stjäl jag så mycket att det blir en bok, eller två eller flera. Allt beror på hur väl jag utvecklar mina tjuvknep och än så länge går det väldigt bra. Och jag delar gärna med mig av dem:
Tips till dig-att skriva på stulen tid
När barnen har fotbollsträning eller match är jag en glad och peppande förälder, men inte hela tiden. För visst går det bra att skriva när det är samling inför en match (=30 min stulen tid). Liksom de 10 minuterna det tar för dem att gå långsamt från fotbollsplanen till bilen. Eller den extra halvtimmen de står i duschen efter matchen.
Nyttja tiden när alla andra sover. För mig passar morgontimmarna perfekt eftersom resten av min familj är bakvända i sin dygnsrytm (eller så är det fel månvarv på mig-ingen som vet). De första nio kapitlen i ”Astrid, Ingrid och Wararat” skrev jag mellan klockan 08-10 på semesterns första vecka sittandes på en brygga vid Delsjön och njöt av morgonsolen och ett fullständigt lugn. Efter två timmar slog jag ihop datorn, hoppade i vattnet och simmade fyra simtag. Gick upp, njöt ännu mer, åkte hem och kom lagom hem till ett dukat frukostbord. (Jag vet-det här är inte Delsjön utan jag fuskar och visar en underbar insjö i norra Italien. Men det går bra att skriva där också)
När vi åker i bilen har jag med mig datorn. Förutsättningen är så klart att någon annan kör och jag bara åker. Barnen är upptagna med annat och jag skriver. Jörgen, min sambo pratar med mig och jag hummar tillbaka. Tappar fokuset, hittar fokus igen och skriver några meningar till. Kommer in i flow och skriver massor. Även om resan är slut efter 20 minuter så har jag skrivit ännu ett halvt kapitel. Tänk dig 100 sådana resor på ett år och boken är klar.
När jag nattar vår lillskrutta skriver jag. Det låter som ett riktigt dåligt föräldraskap men…..vår lillskrutta är nio år, snart tio och kan egentligen somna själv. Men hon trivs bäst med att vi fortfarande har en go stund tillsammans med att läsa bok. Sen kryper hon ner i sängen och läser en stund själv-då skriver jag. Sen vill hon att jag sitter kvar i hennes rum tills hon har somnat-då skriver jag. Hon somnar gott till knackandet på tangentbordet.
Att sätta sig på en plats där ingen hittar dig är ett annat bra tips. Nu på sommaren sätter jag mig gärna på vår balkong framåt kvällen. Tar med mig några sköna kuddar och en filt. Laddar upp med ett glas vin och dator och så händer det. Ingen som säger mamma, ingen som ropar på mig. Alla klarar sig utomordentligt när jag är utom synhåll och då får bokens berättelse liv.
Och så en outsider som mer handlar om att byta ut tid mot annan tid: Minska på streamingserier. Här är verkligen min ömma tå. Jag har svårt att byta ut slötittandet på skärm till att skriva och det är verkligen en dålig vana. Så för att fortfarande ha möjlighet att titta på serier så gör jag det när jag exempelvis lagar mat. Jag tittar på stulen tid för att kunna skriva mer. Inte så dumt faktiskt.
